Om ditt barn börjar banta
Bantning är utan tvivel en mycket allvarlig risk för utvecklandet av ätstörningar. Med bantning avses här kraftigt reducerat födointag och inte en hälsosam omläggning av kosten.
När unga börjar banta är det sällan fallet att de har god kunskap om hur kroppen fungerar och hur ett optimalt kosthåll ser ut. I de allra flesta fall har man läst hur man ska gå tillväga i veckotidningar. Att gå ned i vikt brukar vara en mycket positiv upplevelse för den unge som till en början känner sig både lätt och stark och fylld av energi. Denna period är att jämföra med missbrukarens ”smekmånad” i början på ett drogmissbruk. Den unge kan till och med känna sig euforisk över sina framgångar med att gå ned i vikt vilket är mycket besvärligt, eftersom detta uppmuntrar till att fortsätta. Vid ett mycket lågt energiintag tycks man vara mer benägen att fastna i tvångsmässigt beteende vilket gör situationen än mer besvärlig.
Om ditt barn vill börja banta oavsett om det är överviktigt eller inte bör du säga ifrån med kraft och istället erbjuda dig att se till så att det blir bra struktur på måltidsordningen och att ni äter enligt tallriksmodellen. Känner du att du kan för lite om kost sök med fördel upp en kostrådgivare som kan hjälpa till med detta.

Vilka varningstecken ska man ta fasta på när det gäller ätstörningar hos unga?

• Som redan nämnts så är bantning alltid en förutsättning för utvecklandet av en ätstörning. Men bantning kan föregås av en del beteendemässiga förändringar.
• Den unge börjar sortera bort vissa livsmedel
• Börjar äta lättprodukter
• Byter ut drycker såsom mjölk och juice till vatten
• Börjar motionera eller ökar den befintliga motionen radikalt.
• Ägnar kvällarna åt att göra hemgympa med massor av situps.
• Spenderar tid på olika internetforum som diskuterar kost och träning.
• Blir förtegen om vilka hemsidor hon/han surfar på.
• Förändrar sitt sätt att berätta om vad som händer.
• Blir upptagen av att följa strikta rutiner
• Upprepade raseriutbrott och humörsvängningar
• Minskade sociala kontakter
• Avsaknad av framtidstro eller bristande intresse för framtiden
• Depressivitet

Ett allt vanligare fenomen är den rika flora av s.k. Pro Ana siter som finns på nätet. Dessa siter vänder sig till personer med ätstörningar och syftar till att inspirera dessa till att fortsätta med det de kallar för livsstil men som vi andra kallar sjukdom. Dessa forum är ofta mycket förödande för de drabbade. Anorexia är liksom självskadebeteende oerhört ”smittsamt” och forum av det här slaget har mycket stark genomslagskraft. Dessa forum kan inte sällan utgöra hela den drabbades sociala umgänge. Dessa forum är mycket slutna och ofta kan man inte bli medlem utan att man har blivit rekommenderad av någon. Detta beror på att dessa siter ofta stängs ned av webbhotellen som är väl medvetna om dess skadlighet och destruktiva budskap. Inte sällan har webbadresserna siffror eller namn som associerar till något helt annat än ProAna för att minimera risken att utomstående ska upptäcka dem.

Misstänksamhet är ingen god grund för en god och förtrolig kommunikation och mycket av de beskrivna beteendena kan vara helt normala för en ung människa, så här gäller det att ha fingertoppskänsla. Många föräldrar berättar att när det till sist har konstaterats att deras barn lider av en ätstörning så har det funnits mängder av tecken som man inte har reflekterat över. Ibland kan det kanske vara på sin plats att helt utan omsvep berätta om din oro över barnets beteende. Tänk på att kommunikationen mellan dig och ditt barn är bland de viktigaste som finns. Du måste kunna stå ut med att höra sanningen utan att döma eller ställa till med en stor scen. Om du inte gör det är risken stor att ditt barn inte längre kommer att dela med sig av sitt liv. Och då har du inte särskilt stora möjligheter att påverka utvecklingen. Tjat väcker bara trots, och argumentation föder bara fler argument för att fortsätta beteendet. Var istället nyfiken och ställ öppna frågor som inte bara kräver ett JA eller NEJ-svar.